Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

tisdag 17 mars 2015

En som inte vill ha vår...

Medan jag njuter av vårsolen och de första vårblommorna som börjar vakna till liv, så har jag en annan familjemedlem som sörjer att vintern verkar vara över...

Det är min underbara Alfahane som letar efter vinterns sista kvarvarande snöhögar...

 
...där han kan få chansen att lägga sig ner på den kalla snön...


..och .rulla sig fram och tillbaka...

 
...om och om igen medan han njuter av den härliga känslan av den kalla snön mot hans päls:)


Vad jag önskar att jag kunde spara en liten snöhög åt honom under hela sommaren där han kunde gå och lägga sig och rulla runt lite då och då...

För att tala om vinter och snö så såg jag den här broderade julstrumpan i en av mina tidningar.


Jag är väldigt sugen på att brodera en traditionell julstrumpa och den här tycker jag är jättefin. Den kan definitivt vara ett projekt för hösten:)

Sedan har jag hittat mitt nästa 'lätta' korsstygnsprojekt efter min patchwork-kudde. Jag är egentligen inte så förtjust i riktiga rosor, men av någon anledning så tycker jag jättemycket om att BRODERA rosor, så det här rosmotivet är jag riktigt sugen på. Det är ett lätt men fint motiv med inte alltför många färgen och knappt någa efterstygn.

 
Perfekt för mig!
 
Den här stämningsfulla tavlan hamnar också på min lista av korsstygnsprojekt som jag vill göra framöver.
 
 
Det här är ett mycket svårare projekt eftersom det har ganska mycket metalltrådar mm, men den vackra solnedgången och havet påminner mig om underbara barndomsdagar på familjebåten. Och delfiner har jag faktiskt haft förmånen att klappa när min familj besökte Sea World i San Diego när jag var tonåring. Dessutom kan jag se den här tavlan på väggen i mitt sovrum eftersom jag där redan har flera fina rogivande tavlor med sjömotiv.   
 
Utan barn och partner så kan jag iband känna att det inte är så mycket att se fram emot i mitt liv (förutom många underbara hundar hoppas jag), så det känns skönt att veta att jag i alla fall har många fina korsstygnsprojekt att brodera i framtiden. Det får väl bli min 'legacy' till syskonbarnen, precis som jag numera har farmors tavla som hon broderade en gång i tiden.
 
Annie
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!