Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

torsdag 20 april 2017

Hundangelägenheter...

Alfahanen har börjat ligga en hel del under mitt matbord nu på äldre da'r. Jag vet inte om det är för att det är som en liten koja därunder; hundar gillar ju att tränga in i små utrymmen - under sängen, eller soffan tex - och mysa. Men det jag vet är att då ligger han direkt på golvet, och det är ju inte så bekvämt för hans leder. Det märks ju att han blir mer och mer stel med åldern, och jag masserar honom varje dag för att mjuka upp musklerna i benen, höften och ryggen. Jag har ju dessutom lagt ut fler och fler mjuka platser för honom att ligga på, och eftersom jag vet att han gillar den virkade trikåmattan jag gjorde i höstas så tänkte jag att det skulle vara perfekt med en liten matta under bordet som gjorde hans 'koja' lite mjukare och ännu mysigare.
 
Så under några dagar har jag virkat och idag blev Alfahanens nya matta klar:
 

Den passar perfekt under bordet och är faktiskt ganska tjock och mjuk.


Alfahanen verkade nöjd, och även de andra två har testat den nya hundmattan...


Hundarna är fortfarande tjej-tokiga, och Kaxmörten har jättesvårt att slå sig till ro och gnäller och gnisslar mest hela tiden. Idag har jag haft stängt till sovrummet och sovrumsfönstret och hoppades att det skulle ge lite lugn och ro, men det har inte fungerat. Att ge honom goda tuggben eller aktiveringsleksaker har inte heller fungerat; ingenting annat än löptikar är av intresse just nu. Under eftermiddagen blev han mer och mer orolig, och innan jag visste ordet av så tog han sig upp på MATBORDET (!!!) för att titta ut genom fönstret...och det är han ALDRIG intresserad av annars!
Till slut gav jag upp och ställde en stol mot balkongdörren så att han skulle kunna stå och spana...


Jag tror att både han och jag ser fram emot att deras hundkompis ska sluta att löpa....

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!