Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

fredag 25 augusti 2017

Hundarna har ordet!

Nu har det varit så tråkigt här på bloggen ett tag, så vi tänkte att det är bäst att vi tar över bloggandet! Man vet liksom aldrig med matte; ena dagen sitter hon i soffan HELA DAGEN...och andra dagar sitter hon inte ner överhuvudtaget! Så det gäller att ha koll på henne, men tack och lov är vi duktiga på det!


Man skulle kunna tro att livet är enkelt när hon sitter still i soffan och viftar med sina metallpinnar - 'virka' heter det visst - men det är faktiskt himla knöligt! Titta på vad mycket saker man får slåss med när man ska försöka sova:


Det är böcker, datorer, garnnystan, hennes olika 'projekt', saxar, tv-kontroller mm mm. Det är himla tur att matte har en sådan stor soffa; det brukar för det mesta gå att tränga sig in någonstans...

Idag busade vi en del inne. Som vanligt är det Solstrålen som är mest intresserad av att busa, men vi andra är inte så dåliga på det heller:))



På eftermiddagen gick vi till hundgården en stund - fast Alfahanen var kvar hemma för han var trött - och då lekte matte med oss vilket var jättekul! Det var extra kul eftersom det inte regnade:)



På hemvägen hittade Solstrålen en häftig leksak! En tom Actimel-flaska! Ni anar inte vad mycket roligt man kan göra med den! Brorsan var riktigt stolt över sitt fynd:)


Som vanligt ville matte att vi skulle göra lite tricks. Man skulle ju kunna tro att vi bor på en cirkus som hon håller på. Fast vi får ju en del godis vilket inte är så dumt.
Den här gången tyckte hon att vi skulle stå på samma sten tillsammans. Vi var inte helt säkra på den idén - eftersom vi inte gillar att dela på saker - men som tur är så är vi båda smärta och smidiga så vi klarade av uppgiften galant!


Visst är vi duktiga?!
Tur bara att Alfahanen stannade hemma; det skulle ha varit trångt på stenen om han skulle ha varit med också...!

Voff, voff!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!