Vad kul att du har hittat hit till Våran Lilla Vrå! Jag som bloggar här är en tjej mitt i livet mitt i Sverige som delar mitt liv med den busiga beaglen Solstrålen och den lilla men tuffa chihuahua/tax/beagle-blandningen Kaxmörten. I regnbågslandet springer också min älskade beskyddare Tyson som tyvärr lämnade oss i maj 2019.
Jag är långtidssjukskriven och har haft det kämpigt i många år, men försöker nu finna någon form av lycka och glädje i livet igen med hjälp av bland annat mina älskade hundar, mina många handarbeten och mitt fanatiska sportintresse. Välkommen att dela vardagen med oss!

torsdag 3 maj 2018

Vem var idioten egentligen...?

Jag går till hundgården en hel del nuförtiden eftersom Alfahanen inte klarar av att gå långa promenader. Då är det perfekt att vara i hundgården ett tag så att han kan strosa runt och lukta i sin egen takt och gå och lägga sig och vila en stund om han vill, samtidigt som de andra två kan springa runt och busa om de känner för det. Även idag var vi där en stund på förmiddagen innan det börja regna, men vi råkade ut för en riktigt olustig incident tyvärr.


Jag såg en karl komma gående kanske 50 meter bort, och såg direkt att han såg inte så trevlig ut; ovårdad och som att han var full etc. Kaxmörten såg honom samtidigt och reagerade som han alltid gör när han ser någon som ser konstig ut; han sprang fram till stängslet och började skälla. Kaxmörten är inte rädd för något eller någon. Normalt brukar folk ignorera att Kaxmörten - och ibland Alfahanen - skäller vid stängslet (om jag inte kan få dem att sluta vilket kan vara svårt ibland), men den här karln började skrika riktigt otrevligt typ håll käften jävla hundar! och sedan sprang han fram till grinden och sparkade på den riktigt hårt och aggressivt.
Vid det laget var både Kaxmörten och Alfahanen riktigt förbannade och skällde för fullt på honom och jag gick dit för att försöka få bort dem från staketet för jag var rädd att karln skulle försöka ge sig på dem eller att de skulle lyckas nafsa tag i honom om han kom för nära. Han fortsatte att svära och skrika att jag var en jävla idiot etc, men jag ignorerade honom totalt och fokuserade bara på att hålla undan hundarna för att skydda dem.
Jag hade med lätthet kunnat svara honom (trots att jag inte är en sådan människa som går in i  konflikter) att som han betedde sig så var det inte konstigt att hundarna var vansinniga och bara ville skrämma bort honom. Till och med Solstrålen som nästan aldrig skäller fattade att det är var en hemsk människa och stod och skällde och försvarade sin flock. Men jag insåg snabbt att skulle jag ha svarat så hade karln bara betett sig ännu värre så jag struntade i honom och han gick tack och lov vidare till slut.
Det är för mig obegripligt att en människa inte fattar att om han beter sig hotfullt och elakt mot hundar i en sådan situation så kommer så klart sunda hundar svara på samma sätt. Likaväl som att de människor som är lugna och ignorerar hundarna inte utgör något hot och därför är hundarna lugna.
Det är riktigt olustigt hur vissa människor tror att de har rätt att ge sig på andra utan anledning och kalla dem allt möjligt och bete sig helt okontrollerat, riktigt skrämmande. Inte konstigt att jag kämpar med social fobi och inte litar på människor...och att jag hade huvudvärk resten av dagen...

Nåväl, låt oss fokusera på något roligare. Jag har virkat vidare på min runda filt som nu mäter 90 cm. Jag kom inte såå långt idag eftersom jag tvättade på eftermiddagen, men en del blev gjort eftersom jag behövde varva ner ganska mycket efter våran otrevliga upplevelse.
Igår kväll vid 24-tiden försökte jag ge mig på det här gröna varvet ni ser längst ut...


...men jag var för trött för att förstå hur det skulle virkas. Idag gick det lite bättre och till slut förstod jag vad designern menade, men jag måste säga att det var nog det knepigaste varvet hittills. Här har ni beskrivningen så kan ni se om ni förstår😉..


Nu har jag kommit ett antal varv längre och har precis virkat klart de här vita bollarna...!


Jag älskar alla olika texturer som blir; så himla häftigt, och väldigt beroendeframkallande😊! Jag tjuvkikar alltid några varv i förväg; dels för att se hur jag ska använda färgerna, men framför allt för att tjuvtitta på vad för spännande mönsterdetaljer som väntar runt hörnet...😀!

Annie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag och hundarna blir jätteglada om du lämnar en kommentar! Kram!